Lottas blogg

C-uppsatssammanfattning

Förutom de ordinarie seminarierna ingick det även i kursen att närvara på 2 c-uppsatsseminarier. Jag valde att lyssna på uppsatserna; Internet-ungdomskulturen-en c-uppsats om Internets sociala användning bland Nätgenerationen och SMS - att regissera sig själv, en studie om SMS som ett uttrycksmedel. Jag har valt att sammanfatta uppsatsen om SMS här i bloggen.
Författarna har valt ämnet utifrån sin egen och andras användning av SMS. De anser att det finns något intressant att undersöka. Jag håller med! Kul val av ämne. I uppsatsen beskriver man hur man genomfört en pilotstudie bland sina vänner. Det är roligt att läsa även om jag skulle önska lite mer detaljer kring detta. Jag tror även opponenten ville det. Man känner igen sig lite här och där. Ibland känner man inte för att ringa men måste ändå meddela sig på något vis och då är SMS en bra lösning. Oftast tycker jag dock att man hämmas av att inte kunna visa känslor, gester etc när man "pratar" med någon. Mycket går förlorat. Det blir lätt missförstånd. Positivt är att man får tid att tänka efter vad man ska svara, vilket också nämns i uppsatsen.
Man skriver om SMS som en relativt ny och outforskad kommunikationsform. man beskriver bakgrunden som att SMS från början var tänkt som en enbart praktisk och effektiv ”informationsbärare”. Idag används snarare SMS socialt och kommunikativt än informativt. Tid och rum är idag mindre betydelsefullt.
Jag tycker att uppsatsen är intressant, mycket för att ämnet tilltalar mig. Annars tycker jag att den har ganska betydande språkliga brister. Det känns som att man försökt använda sig att ett allt för ackademiskt språk och uttryckssätt utan att lyckas.

Seminarieanteckningar från 10/5

Det var Jakob Tholander som höll i seminariet den 10/5. Jakob är lektor i medieteknik på Campus Haninge. Hans forskningsområde är interaktionsdesign för barn, med barn och av barn. Han menar att saker som ska passa in i barns kultur även bör inkludera barn. Forskningsprojektet går ut på att man vill förstå barns interaktion. Man har tittat på vad barn gör med olika verktyg. Till exempel; Vad gör barn när de skapar ett spel, rollfördelning etc… Hur skapas en miljö och ett sammanhang som stödjer barn att använda verktygen som designas åt dem? Man analyserar barns interaktion med och kring teknologin och då bör man gå in på detaljnivå.
Jakob presenterade två olika forskningsfrågor;
Empirisk: Att förstå barns interaktion i konstruktions och programmeringsaktiviteter med speciellt fokus på vilken roll som representationer och externa artefakter spelar.
Design: Att utveckla och förfina verktyg baserat på insikter från empiriskt arbete.

Det första systemet för barn var LOGO. Det var textbaserad kod för barn. Det följdes av ToonTalk som var animerat. Ett annat exempel är Agentsheet som är ett slags rutnät.

Olika forskningsaktiviteter är barns eget skapande, samarbete och utformning av nya representationsformer. Man har utgått från barns egna skapande för att utforma nya former.

Interaktionsanalys kommer etnometodologi som i sin tur innebär att man studerar folks sätt att göra saker. Hur gör människor i interaktion? Interaktionsanalys är ett sätt att studera detta. Fokus läggs på händelsestruktur, finns det någon uppdelning? Hur börjar och slutar man, ibland är det paus och ibland är det väldigt intensivt. Vilken turordning används, handuppräckning? Deltagarstrukturer och artefakter och dokument. Man jobbar på mikronivå i interaktionen. Detaljer är viktiga!!

Vi fick se flera filmexempel över hur barnen agerade. Till exempel en film där barnen satt på en så kallad programmeringsmatta, en platsmatta med svarta lådor och en massa programmeringskort som representerade olika figurer och som får saker att hända. När de lagt ut sakerna på mattan som de vill så visas det på skärmen. Varje kort att RFID på sig så att man ska kunna hålla koll på dem. Dessa kort används för att förhandla ideér. Man kan använda korten till andra saker än programmering. De suddar ut linjerna mellan design-programmering-interaktion.

Seminariet var väldigt trevligt och bra och behandlade ett ämne som intresserar mig!

Min feedläsare...

Här kommer en skärmdump på min feedläsare ifrån Bloglines!

Intressant blogg...

Jag har valt att följa Blindhöna! Det är en blogg som tillhör Jonas Söderström. Jonas jobbar som informations-
arkitekt, utbildare och seniorkonsult på Cross consulting. Mer om Jonas Söderström finns att läsa här.

Den 26/4 skrev Jonas ett inlägg som handlade om bloggens olika typer. Han identifierar tre typer; Bloggen som dagbok, Bloggen som megafon samt Bloggen som oegennyttigt delande. De flesta av de bloggar som jag läser är utformade, och används, som dagbok. Det är en del av mina vänner som väljer att skriva vad som händer i deras liv på nätet. Jonas skriver att dessa bloggare skriver för sig själv i första hand och för sin närmsta familje- och vänskapskrets. Han skriver också att denna typ av bloggande inte skiljer sig särskilt mycket från de tidigare nätdagböckerna.
Detta inlägg var väldigt intressant så gå in och läs!

Seminarieanteckningar från 26/4

Inför seminariet vi hade den 26 april hade vi fått en text (Set of Principles for Conducting and Evaluating Interpretive Field Studies in Information Systems, MIS Quarterly, Special Issue on Intensive Research) som vi skulle läsa och förbereda diskussionsfrågor till. Det var en ganska krånglig text att förstå och därmed väldigt svårt att urskilja bra frågor att diskutera. För mig kändes, i stort sett, hela texten som ett frågetecken :-o
Texten har legat till grund för en fallstudie gjord på skatteverket av en referensgrupp bestående av en massa folk, forskare, konsulter m.fl. Projektet går ut på att hitta metoder för att förbättra olika beställarsystem. Det ska bli så bra för användarna som möjligt. Hur kan man då använda interaktionsdesign för att i slutändan få bättre och mer effektiva system? Man använder scenarios, gränssnittsdesign, storyboards etc. i processen.
Konsultföretagen som man tar hjälp av i projektet agerar beställarstöd då de vet, och har erfarenhet av, hur beställarna vill ha det. De är experterna och vet hur det bör vara. Olika intervjuer (intervjustudie) genomförs med personal på Skatteverket för att se hur organisationen ser ut. Genom dessa intervjuer kan man urskilja problemområdena. Efter olika diskussioner kommer man fram till; problemfas, visionfas och implementationfas. Därefter har man en workshop där man går igenom vad som hänt tidigare och vilka problem som finns. Det är en lätt del då folk gillar att prata om sina jobb! Nu har man fått en kontext, man vet vilka system och metoder de har. Kanske gör man en genreanalys. Hur ska nu verksamhetsteknikerna lära sig interaktionsdesign? Man tar hjälp av SVID (svensk interaktionsdesign) och frågar hur de skulle göra. Man får då en bredare tolkning om hur man skulle kunna arbeta i ett projekt som detta. Man går från helheten ner till specifika delar för att sen gå tillbaka till organisationen och projektet igen – hermeneutiska cirkeln. Man vill kontextualisera projektet både historiskt och socialt. Verksamhetsteknikerna får vara med för att titta och lära. Nu får Skatteverket själv agera och arbetet sätts igång i projektform.
Studien följs hela tiden av forskningsgruppen som tar del av allt, såväl av olika dokument som e-post.
Ett problem med studien som man funnit i efterhand har varit att man i interaktionen mellan forskare och deltagare tappat kontrollen över huruvida deltagarna förhåller sig på samma sätt. En lösning på detta problem kan vara att intervjuerna sköts av ett team på 2-3 personer och andra delar sköts av andra team. Ett annat problem har varit att det inte finns några beslut om vilka teorier som man ska använda. Alla deltagare i projektet har olika förförståelser och syn på saker och ting. Problem som dessa märks först i efterhand.
Artikeln kan ses som en tumregel eller checklista för ett forskningsprojekt för att se om man har tänkt på allt.
Vi talade på seminariet också om teorier som känliggörande verktyg. Man vill synliggöra ett förhållande med en teori. Vilken eller vilka teorier man använder beror på vad man vill åstadkomma. Man ska vara medveten om sin förförståelse innan man går in i ett projekt. Man bör specificera för sig själv vad man tror sig hitta osv. innan. Ofta måste man revidera i efterhand.

Seminarieanteckningar från 22/3

På seminariet pratade vi mycket om metod och hur vi ser på betydelsen/innehållet av begreppet metod. Metod behöver inte vara på ett visst sätt. Det är väldigt svårt att svara på frågan om vad metod egentligen är. Det är ett väldigt halt begrepp som är svårt att greppa och få tag på. Den lämnar oss dock aldrig utan följer med oss överallt. Metod är ständigt föränderlig och går alltid att utöka.
Några exempel på vad metod ändå kan vara är att den kan till exempel hjälpa och leda oss till hur man ska göra saker, alltså vara en slags vägledning. Ett annat sätt att se på metod är som angreppssätt. Man påverkar då något med hjälp av metoden.
Ken visade oss en massa kartor. De första som visades kunde man knappt se att det över huvud taget var en karta. Allt eftersom blev de tydligare och mer detaljerade. Metoden blir hela tiden bättre med tiden och det gällde även produktionen av kartor (och gör säkert fortfarande). Hur visste man då att den första bilden illustrerade en karta? Vi bara vet det med hjälp av våra förförståelser och saker runt omkring. Vi behöver inte ens tänka och reflektera kring det utan vi bara vet att det är en karta. Detta gäller generellt. Ken talade om ”hidden datas”. Det vill säga vi lever bland tusentals saker som vi använder hela tiden utan att vi tänker på det.

Det var ett mycket trevligt och intressant seminarium och jag hoppas att jag fåt tillfälle att lyssna på Ken Knoespel någon mer gång :-)

Seminarieanteckningar; Etnografiska observationer

Här kommer mina seminarieanteckningar från seminariet om etnografiska observationer!

Inom etnografin studerar man vad människor gör dvs. hur de handlar. För att göra detta på ett så rättvist sätt som möjligt bör man leva i den sociala enhet som man studerar relativt länge, gärna minst ett år. Detta för att man vill ta reda på exempelvis vad olika symboler inom gruppen betyder och hur de används. Man vill komma åt det som är dolt, den tysta kunskapen.
Metodverktyget är de fältanteckningar som observatören gärna skriver under själva observationen. De ska vara detaljerade. Anteckningarna bör vara deskriptiva och innehålla få tolkningar. Detta eftersom observationer kontinuerligt omvandlas till data. Man väljer sedan ut de data som är relevanta för frågeställningen, förståelseramen och de insikter som utvecklas under tiden. Insikterna kan revideras under tiden då observatören hela tiden utvecklar nya förståelser och måste då gå tillbaka och omtolka sitt material.
Deltagande observation eller fältobservation inbegriper en rad viktiga processer;
-Att observera och utveckla kunskap om kontexten och om processer och aktiviteter inom ramen för denna kontext
-Att utveckla analytiska begrepp och ramverk
-Att kartlägga och försöka förstå dynamiken mellan kontexterna, processerna och aktiviteterna
-Att få fram bakgrundsinformation och data
-Att redovisa analysen
När man ska presentera sig för de man ska observera ska man vara ”ärlig men diffus” om vem man är och vad man ska göra. Man vill inte påverka människornas agerande genom att de vet varför man är där. Man har oftast ingen fast teori, men dock ett fokus som man koncentrerar sig på. Annars blir det gärna för brett.
Etik är ett begrepp som är viktigt i sammanhanget. Kan man följa en grupp på en offentlig plats utan att tala om att man är där i egenskap av forskare?

I Maria Normarks artikel Local Expertise at an Emergency Call Centre är problemformuleringen att man måste observera det lokala sammanhanget för att förstå shared expertise. Mycket i den gemensamma kontexten gör att man kan dela expertisen. Man utförde ungefär 15 observationer, 1-2 dagar/tillfälle. Ibland bara några timmar per dag. Alla som jobbar på SOS Alarm har tystnadsplikt, även observatörerna. Är det då etiskt att sitta och lyssna på de inkommande samtalen och sedan skriva om dem?

CSCW är ett relativt nytt forskningsfält inom området människa-datorinteraktion, som ökat starkt i betydelse genom de globala datornätens utveckling. CSCW handlar om hur människor samverkar i grupp med stöd av datorer, och om hur teknik kan utvecklas för att stödja gruppers arbete. Här ingår t.ex. datorstöd för kommunikation, för att dela information och för att koordinera aktiviter i en arbetsgrupp eller organisation.

Tekniken måste fyllas med kunskap. Den är ett verktyg för att hjälpa människan. Vad betyder yrkeskunskapen för tekniken? Man måste forma tekniken efter MDI. Det finns stora risker att människan blir oengagerad om tekniken tillåts att ta över.